Monday, September 8, 2008

Världen är en kortlek

Tänkte börja med en liten inledning för de eventuella läsare som inte går Projektledning, inriktning spel. Vi fick nämligen en uppgift där vi skulle göra ett kort för varje person i klassen med frågor och svar på (lite intervju, lite pyssel), för att på så sätt få ihop en kortlek av klassen. Sedan skulle vi i grupp komma på ett spel med kortleken som utgångspunkt... och nu har vi fått i uppgift att resonera och filosofera runt detta i våra bloggar.

(Du kan börja räkna ord nu Ola)

Efter vi gjorde och redovisade kortleksuppgiften känns det som alla börjat öppna sig mer, känslan i klassen blev mer avslappnad och inte lika försiktig och tillbaka dragen. Jag tror det har mycket med att vi faktiskt gjorde en uppgift tillsammans (om än i fem olika grupper), man blev liksom tvingad att arbeta ihop och man fick en inblick i vilka, och hur, folk var vilket gör det enklare att umgås. Att man sedan lekte tillsamman i ett par timmar när presentationerna av spelen gjordes gör ju bara saken bättre. Jag tror människan är en såpass simpel varelse att om man leker tillsammans släpper vissa av de där löjliga hindren man har i huvudet.

Vad som gör just spelkort speciella var ett ämne vi i min grupp ägnade en del tanke åt, vad det var som skiljde spelkort ifrån en pärm eller datorbas med samma information. Jag vet inte riktigt vad vi kom fram till eller om alla ens var överens om svaret men jag har iallafall en teori: Man kan ta på, och hålla i, kort på ett helt annat sätt och det gör dem mer verkliga vilket jag är helt övertygad om tilltalar människor mer. Sedan är kort också mer mångsidiga, man kan göra så väldigt mycket mer med korten än vad man kan med en pärm eller databas med samma information på (vilket jag tycker vi bevisade när grupperna presenterade sina olika spel) vilket gör dem mycket mer underhållande. Kort är ju också mycket lättare att hantera än t ex. en pärm med A4-papper, sitter man med en kortlek i handen börjar man nästan instinktivt att leka lite lätt med den. Utan att tänka på det börjar man blanda korten, kanske till och med ger sig själv en ”hand” eller börjar göra enklare trick... Det kan mycket väl vara så att vi blivit indoktrinerade sedan barndomen att tycka kort är kul ”för det är ju faktiskt väldigt roligt att spela kort”, vilket jag tror kan vara sant till viss del men jag är helt övertygad om att kort blivit en så stor del av vår kultur just för att de är så enkla och mångsidiga, vilket tilltalar oss människor och det gör dem så speciella.

Att fem grupper med fem olika personer utgått från exakt samma komponent (i detta fallet en kortlek) kommer fram till fem olika saker kan tyckas konstigt men när man tänker på det är det inte alls konstigt. Som jag babblade om i stycket ovanför så är kort enkla och väldigt mångsidiga... bara fantasin och kreativiteten sätter gränserna. Alla uppfattar och tolkar saker på olika sätt, fem personer som läser samma nedskrivna uppgift kommer att tolka den annorlunda utifrån bakgrund, humör, religion m.m. och kommer att komma fram till fem olika svar (självklart kan de vara lika varandra men jag har svårt att tro att de skulle vara identiska). Sedan är det självklart att komponenten styr oss som kreatörer till viss del dock tror jag det mest är våra egna blockader som sätter gränserna... vi har ju fått det inbankat i oss att vissa saker fungerar, används och ska se ut på ett visst sätt... the box kan man säga. Man måste försöka se bortom de gränserna, ”to think outside the box”. Det tror jag är det ända med komponenten som hindrar kreatören... hans egna begränsningar.

2 comments:

Karlotto Winroth said...

Genomtänkt. Resonemanget kring kortets betydelse var intressant. Jag håller också med dig om att vi själva begränsar oss om vad vi kan använda kort till och att vi måste tänka utanför lådan. Det tyckte jag var ett av de svåraste momenten i uppgiften.

Ola Janson said...

Bra Marcus. Det återstår att se vad boxen kommer att vara i nästa vecka. :)